Dags att damma av denna bloggen, då det blir alldeles för mycket att skriva på Facebook.
I torsdags blev jag tillfrågad om jag kunde åka på tjänsteresa till Köln, Tyskland. Avfärd måndagen veckan därpå. Så hästvakt och biljetter fick ordnas i all hast.
Resan började inte så bra, och blev inte direkt bättre. Tåget jag skulle åka med från Lessebo var redan dit 9 min sent. Så långt ingen fara, byte i Alvesta med en del väntetid ändå.
Sen kom vi till Eslöv. Där blev vi ståendes. Omfattande signalfel mellan Lund och Malmö. Tiden tickade iväg, stressnivån blev högre och högre. 35 min sent rullade vi vidare från Eslöv. Kom inte långt innan vi fick information att vi hamnat bakom ett Pågatåg och inte kunde köra full fart. Tror vi var ca 45 min sena in på Kastrup. Det gav ungefär 10 min marginal till check-in stängde.
Kollade på biljetten, kollade på skärmen. 14:25 – Berlin. Delayed! Phew. Kollade på biljetten igen, Terminal 2. Bort dit, tittade på skärmen igen. Terminal 3, hmpf. Tillbaka till terminal 3, hittar ingen info om check-in-disk. Frågar i infon, bara biljettautomater. Rusar bort till närmsta, knappar in mitt bokningsnummer. Error. Tillbaka till informationen. Mitt flyg går inte 14:25 (det var boarding-tiden jag läst) utan 14:50, terminal 2, disk 89-91.
Snabbt bort till terminal 2, 3 minuter sen till incheckningen. Den unga tjejen vid disken var kvar, inga problem att checka in. – Ta det lugnt, du hinner, sa hon, det kändes betryggande.
Genom säkerhetskontrollen, jag hatar verkligen den där kontrollen! Hur ska jag veta att man måste plocka upp sin laptop ur väskan? De behöver väl inte skälla på mig på danska för det! Det blir liksom inte bättre!
Att hitta till gaten gick sen smärtfritt, men pga tidspressen fanns ingen tid att få i sig någon lunch… Fick en liten påse chips på vardera flyg sen, det blev min lunch för dagen.
Det var resan ner det, så här i efterhand inte allt för illa.
Två dagar senare var det dags att åka hem igen.
Åkte i god tid till flygplatsen, checkade in och gick genom kontrollen. Satte mig vid gaten och hittade gratis WiFi. Märkte hur alla runt mig började röra på sig, då hade vi fått nytt gate nummer. Bara en våning ner, så ingen panik. Däremot började paniken sprida sig när det dök upp Delayed. Originaltiden var 11.05. Ny tid 11.45. Nästa gång jag tittade stod det Ny INFO kl 12.25. Tjena! Inte att flyget skulle gå då, utan bara ny information då.
En stackars AirBerlin-tjej kom till gaten och blev fullständigt bombarderad med frågor. Lyckades luska ut att de med anslutningsflyg skulle gå till Ticket Service för ev ombokningar. Hm, var låg Ticket Service, jo utanför säkerhetsspärrarna! Fanns ingen direkt utgång, utan man fick slinka igenom detektorerna åt fel håll, de tjöt och levde rövare. Dessutom någon sån vakt som kom och skällde på mig. Först stanna mig och sen säga – Gå, gå, gå! Varför måste de vara så elaka? Har de inte ett service-yrke? Sen kan man ju undra varför flygbolaget inte hade någon disk innanför spärrarna….
Lång kö till Ticket Service, kommer tillslut fram. Följ med planet, skulle du missa anslutningen, så fanns det ytterligare två möjliga flighter att ta. Phew, andas ut en lite stund iaf…
Däremot insåg jag att tåget skulle jag aldrig hinna med. Efter att ha fått lite guidning hemifrån så hittade jag ett nummer till bokningsargenturen. Hamnade (trots att jag slog +46) i Norge, blev kopplad till Sverige, men hamnade på fel avdelning. Allt detta medan jag satt på en transfer-buss då vi äntligen fått gå genom gaten. Lyckades iaf få tågbiljetterna avbokade.
Så efter mycket om och men satt jag tillslut på flyget, ca 2,5h efter egentlig avgång. Om jag förstod piloten rätt så berodde förseningarna först pga tjock dimma i morse, sedan hade de fått stänga luftrummet över Berlin-Tegel pga någon misstänkt bomb i närheten (inte på flygplatsen i sig). Jag somnade ganska omgående efter jag satt mig, och vaknade bara till för att få min dricka och min chipspåse.
Landar så småning om och nu är då frågan, hur kommer jag till Köpenhamn? Min flight var kvar i listan på skärmen, men stod att gaten var Closed. Stressade dit ändå, förklarade för damen i gaten att mitt tidigare flyg var försenat etc etc. Har flyget till Köpenhamn gått? Blev avsnäst rätt rejält, hon ville bara veta vart jag kom ifrån och vart jag skulle. Fick order om att vänta här. Precis efteråt ropade hon ut den klassiska: This is the final boarding call for passengers on flight xxxx to Copenhagen, please proceed to the gate immediately. Phew, det var verkligen i sista rappet! Sen att vi fick stå och vänta på transferbussen ca 10min och sedan åka runt hela jäkla flygplatsen för att komma till vårt flygplan. Det passerades många AirBerlin-flygplan på vägen som man hoppades var det rätta…
Så äntligen på väg mot Köpenhamn. Ny dricka och ny chipspåse, sen dåsade jag bort. Att det kan vara så jobbigt att bara sitta och vänta. Vaknade abrupt när planet slog i marken i landningen. När man är medveten om att man är på ett plan, men inte att man håller på att landa, läskig känsla som for genom kroppen.
Akut behov att uppsöka en toalett, första bästa var naturligtvis avstängd för städning, andra var det kö. Gaah!
Så till tågbiljett disken. Första bästa tåg till Lessebo, tack! Gick ca 30 min senare, så det var inte så farligt faktiskt! Roade mig med att titta på tåg nere vid spårområdet så länge. Men jag tror det slog slint lite där då allt hjärnan gjorde var att rabbla tyska gramatik-ramsor och sjunga Znappi, das kleine krokodil.
Så kom tillslut tåget. Ja, då var det fordonsbrist, så de hade bara ett tåg-set, på tok för få vagnar, så vi fick stå som packade sillar. Som tur var trillade många av i Malmö och Lund. Efter Älmhult kom äntligen serveringsvagen, att en sketen fralla kunde vara så god!
Nu satt jag ju iaf tryggt på tåget hem, nu skulle det väl vara lugnt. Men efter en sådan dag så blir äver små irritationsmoment stora. Bl a hamnade vi efter ett långsammare tåg så vi kunde inte hålla tidtabellen riktigt. I Alvesta blev vi stående en bit från perrongen då det tydligen varit folk ute och sprungit på spåren så alla tåg hade fått rulla in väldigt sakta, vilket orsakat lite trafikstockning. Mellan Växjö och Hovmantorp blev vi stående på nytt för att invänta mötande tåg. Suck! Saker jag säkert inte brytt mig nämnvärt om annars, men nu fick det väl vara nog!
Äntligen i Lessebo och i min egen bil, där jag själv fick bestämma! Trodde jag ja. I princip hela vägen från Lessebo till Kosta pendlade jag i hastighet mellan 40-60km/h. Någon typ av militärfordon körde i konvoj framför. Gaah!
Tillslut kom jag så äntligen hem. Direkt till sängen. Lyckades drämma tårna i dörrkarmen till sovrummet, som för att avsluta en ”fantastisk” ^^ dag!